Kapitel 120

Det var dags för tvillingpar nummer tre att fylla år och det var några desperata försök att få till lite firande i huset genom att få resten av barnen att samarbeta. Rafael ville inte gå med på att hans bröder skulle få mer uppmärksamhet än honom och bestämde sig för att tjura hela morgonen för att han inte fick någon egen tårta.

Som tur var så var Elmer mer lättövertalad. Han älskade sina bröder och så fort han hörde ordet tårta var han såld på kalas.

Eftersom allas energi fortfarande gick till barnen blev det bara familjen den här gången också. Det var två stolta föräldrar som blåste ut ljusen.

Det tog inte lång tid för Ofelia att börja tvivla på Mikails ord om att älvor var som vanliga barn när Dexter snart provade sina vingar.

Ford var försiktigare och satt lugnt kvar på golvet. Tvillingarna var otroligt lika Elmer, men än mer lika varandra.

Efter många om och men så lyckades dom även samla alla sex barn på bild. Det var inte lätt när fyra av dom redan kunde gå och dom två sista hade förmågan att flyga.

Ester hade tyckt att Elmer lärde sig snabbt men det var inget i jämförelse med Dexter. Det dröjde inte länge innan han tog sina första steg och sa sina första ord och hela familjen var förundrade över hans snabba utveckling.

För Ford gick det inte alls lika snabbt, inte för att han inte försökte. Han hade en otroligt stark vilja att lära sig allt som hans syskon kunde, men hans kropp ville inte riktigt hänga med. Han tittade avundsjukt på när dom andra barnen gick förbi när han själv behövde hjälp av någon vuxen för att kunna hålla sig på benen.

Men han hade snabbt hittat sin favoritperson och det var helt klart Ofelia. Han kunde inte göra sig förstådd än när han pratade men det hindrade honom inte från att prata och skratta med sin mormor.