Hon stod länge och tittade på sig själv i spegeln. Kuvertet med testresultatet hade hon gömt i en låda, hon visste inte om hon ville veta just nu. Hon kände sig kluven. Större delen av sin barndom hade hon spenderat i jakten på ett svar som hon nu hade tillgängligt och det kändes som att allt varit i onödan om hon inte fick veta sanningen nu. Dom senaste veckorna hade däremot varit så mycket bättre än någon annan tid i hennes liv och hon ville inte att något skulle förändras. Som vanligt när hon hade två starka viljor inom sig så kände hon att Gerald var på väg.
"MIKA.."
Hon tystnade direkt, han var redan i rummet. Hon skrattade till lite innan hon började prata med honom.
"Hur kommer det sig att du alltid vet när jag vill träffa dig?"
"Det är mitt jobb att veta, hur ska jag kunna hjälpa dig om jag inte är här?"
Han hade hjälpt henne att stå emot Gerald många gånger nu och hon hade börjat lära sig att hålla honom tillbaka. Det var dock alltid lättast att göra det med Mikail nära. Han fick henne lugn på ett sätt som ingen annan kunde.
"Jag har fått resultatet nu, men jag vet inte om jag ska kolla på det eller inte."
"Vad känns bäst för dig?"
"Jag vet inte. Jag har jobbat så hårt för att komma hit och få veta sanningen, men samtidigt så känns det inte så viktigt längre. Jag är ganska nöjd med hur saker är nu och vill inte att resultatet ska ändra något."
"Låter som att du vet ganska väl vad du vill. Brevet finns kvar senare, men har du väl läst svaret så finns det ingen återvändo."
"Jag tror att jag väntar med att kolla, i alla fall till efter mamma och pappas födelsedag. Jag vill inte förstöra den för dom. Tack Mikail, du är verkligen en bra vän."
Hon lämnade rummet för att ta en promenad med Tiger och Mikail stannade kvar en stund.
Vän? Det var något nytt. Jag gillar det.
Ester fortsatte att njuta av livet med sin familj. Gerald hade hållt henne avskärmad från dom alldeles för länge. Visst, det var sant att Ofelia och Cory spenderade mycket tid hos andra, men dom spenderade minst lika mycket tid med henne och hon älskade det. Gemensamma måltider hörde till vardagen numera.
Cory hjälpte henne med matten som hon aldrig lyckats förstå på egen hand och hennes betyg blev märkbart bättre.
Ofelia var mycket mer lekfull än hon någonsin kunnat tro och dom spelade spel och skrattade tillsammans nästan varje dag. Men Ofelia var en väldigt ung mamma, inte mycket äldre än Ester när hon fick barn, vilket kunde förklara varför hon hade så mycket av sitt barnasinne kvar. Ester började få lättare att förstå hur svårt det måste ha varit för henne, hon skulle aldrig klara av att ta hand om ett barn nu, hon var ju inte mycket mer än ett barn själv.
Cory hade länge spenderat mycket tid med att måla och Ester blev nästan generad när hon gick in i gästrummet en dag och såg att han målade ett porträtt av henne. Ännu värre blev det när det var färdigt och placerades ute i hallen så att alla kunde se det
Till slut kom födelsedagsfesten och dom bestämde sig för att hålla den liten, till skillnad från Esters tidigare fester. Det var en viss tjej som njöt av att få lite tid själv med Zack och Joey. Joey var fortfarande inte helt bekväm med deras familjesammanskomster, men han höll en god min framför Ester.
"Så, Ester, har du fått tillbaka resultatet än?"
Zack tittade henne rakt i ögonen när han sa det. Hon vek undan blicken lite.
"Näe, inte än." Ljög hon.
Hon hade inte öpnnat kuvertet än och det låg fortfarande på botten av hennes byrålåda. Den senaste tiden hade hon fått bättre kontakt med Zack och hon fick äntligen umgås med Joey. Hon ville inte riskera att förstöra det, inte än.
I köket befann sig födelsedagsbarnen, lika förhäxade av varandras blickar som i tonåren.
"Hur kommer det sig att jag håller på att förvandlas till en gammal gubbe medan du inte ser ut att vara en dag över 25?"
"Nu tror jag att någon har dragit på charmen rejält."
"Fungerar det?"
"Alltid."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar