"Vem är det du träffar som du inte vill att jag ska veta om?"
Ofelia vände bort blicken innan hon svarade.
"Det är inte det att jag inte vill berätta, det är bara komplicerat."
"Du behöver inte oroa dig, vad det än är så förstår jag."
"Det är bara det att jag har lovat att inte berätta något, men det är så svårt att hålla det hemligt för dig samtidigt som jag inte vill svika hans förtroende."
"Jag har försökt att vara med på ditt hemlighetsmakeri, vilket har varit otroligt svårt för du vet vad jag tycker om hemligheter. Jag trodde att du kunde dela allt med mig."
Ofelia mötte hans blick och kunde se att han var sårad, det hade funnits så många tillfällen då hon velat berätta men hon hade hållt sitt löfte hela tiden. Men nu när hon stod mellan att antingen bryta sitt löfte och vara ärlig mot Cory eller hålla löftet och såra den man som hon inte skulle kunna leva utan så var valet plötsligt mycket lättare.
"Joey kom tillbaka."
Så fort hon avslutat meningen så kunde hon känna en tyngd lyftas från hennes axlar.
"Men det är ju jättebra, varför har du inte kunnat säga det tidigare?"
"Han gick med på att träffa mig igen på ett villkor. Jag skulle inte säga något om oss till någon och han ville inte höra något om någon annan."
Efter att ha hållt detta hemligt för Cory under flera månader så hade så mycket känslor byggts upp inom henne och nu började allt släppa på samma gång. Hon kunde inte hindra tårarna.
"Jag visste inte vad jag skulle göra, jag älskar honom men det var så svårt att hålla det hemligt för dig och jag ville verkligen berätta. Förlåt mig, snälla."
Han strök hennes våta kind och log, sen drog han henne till sig och höll om henne tills tårarna slutade falla.
När Ester kom hem från skolan några timmar senare så fanns det inget spår av att Cory och Ofelia varit något annat än glada och kärleksfulla mot varandra hela dagen och dom stod och dansade till någon gammal musik hon inte hört förut.
Dom var så uppslukade av varandra att dom inte ens la märke till att Ester gick förbi och in på sitt rum. Paret kände sig nyförälskade igen, varje liten svårighet dom mötte verkade föra dom närmare varandra och Ofelia var så lycklig över att hon hittat någon som Cory, som öppnat så många nya dörrar för henne och visste precis hur han skulle göra för att få henne att må bra.
Inne på Esters rum var stämningen helt annorlunda. Hon och Gerald var mitt inne i en hetsig diskussion.
"Jag har ju sagt att dom inte bryr sig om dig. Nu har dom dessutom glömt att du existerar, eller har du gått och blivit osynlig?"
"Jag vet att dom bryr sig, dom vet bara inte hur dom ska visa det."
"Dom har inga problem med att visa det för varandra och alla andra i den här stan, dom skulle inte märka något om du försvann."
"Det skulle dom visst! Kanske inte på en gång, men nån gång..."
"Jag skulle inte tro det, du betyder ingenting för dom. Du är bara som lite smuts i hörnen som inte går att skrubba bort."
"Men det måste ju finnas någon som bryr sig om mig?"
"Du är en avskyvärd person, jag kan inte tänka mig att någon skulle vilja vara nära dig."
"Är jag verkligen så hemsk? Jag har väl aldrig gjort något?"
"Så du tänker inte ta ansvar för dina handlingar heller? Lilla fröken perfekt som vill att alla ska tycka om henne när ingen tål att vara i närheten av dig. Varför tror du att du inte har några vänner?"
"Borde jag lämna dom i fred? Ge mig av någon annanstans så dom slipper dras med mig längre?"
"Det är precis vad du borde göra! Eller ännu bättre, se till att ingen annan behöver vara i närheten av dig heller!"
"Ska jag försvinna helt?"
"Det är precis vad du borde göra, kom igen nu och avsluta eländet!"
Då kom hon av sig och såg att Tiger tittade på något utanför fönstret. Hon betedde sig inte som vanligt utan medan hon stirrade intensivt ut genom rutan så gnällde hon lite tyst.
"Vad är det Tiger?"
Så fort hon ställt frågan vände hon blicken mot fönstret och hon fick genast syn på vad det var som hunden upptäckt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar