Kapitel 111

Ofelia och Cory hade lämnat huset strax efter bröllopet för en lång smekmånad. Dom hade spenderat några månader med att resa mellan olika länder och befann sig just nu på en avlägsen liten strand långt hemifrån.

Mitt i lugnet började en telefon ringa, Ofelia kände igen sin ringsignal och började rota efter telefonen i väskan.

Hon kollade på displayen och såg att det var Ester som ringde.

"Hej gumman! Du skulle ha sett stranden vi har hittat, underbar utsikt och inte en själ i närheten."
"Det låter jättebra mamma, men jag har något jag måste berätta."

"Jag och Mik ska gifta oss!"
"Grattis! Jag önskar att jag kunde vara där, jag vill veta alla detaljer."

"Han kom till mig tidigare idag och ville att jag skulle följa med honom. Han tog min hand och ledde mig till lusthuset. Det var fullt med blommor och han spelade lugn musik. Han vände sig mot mig och bugade."

"Får jag lov?"

 "Det var så otroligt romantiskt och jag ville inte att det skulle ta slut."

"Han höll mig nära och vi såg varandra djupt i ögonen, allt kändes så perfekt."

"Så sa han åt mig att blunda och vänta. Jag ville inte sluta titta på honom, det är så svårt att slita blicken från honom, men jag gjorde som han sa."

"När jag öppnade ögonen igen så stod han på ett knä och i hans hand hade han en ask med den största ring jag någonsin sett."

"Ester Trillian McMillan, du är ljuset i mitt liv och du har visat mig en helt ny värld. Jag var nära att förlora dig en gång och det var den värsta tiden i mitt liv, något jag aldrig vill uppleva igen. Du är min bästa vän och jag vill spendera varje dag vid din sida, det skulle vara en otrolig ära om du vill bli min fru."

"Hur skulle jag kunna säga nej till det? Så fort jag hade ringen på mitt finger så kastade jag mig runt halsen på honom."
"Det låter underbart, så när blir bröllopet av?"
"Vi vill inte vänta för länge, det blir av nästa månad så vi hinner planera allt."
"Underbart, din far och jag tänkte komma hem redan nästa vecka. Jag är så lycklig för din skull."