Kapitel 116

Ester hade vridit och vänt på sig i flera timmar utan att kunna somna. Hon var helt utmattad, som vilken småbarnsförälder som helst, men sömnen ville inte infinna sig. Till slut gav hon upp och väckte Mikail.

"Vad är det älskling? Är det pojkarna?"
"Nej nej, pojkarna sover. Det är något jag inte har berättat som jag bara måste få ur mig. Jag vet att det är väldigt mycket just nu, med barnen och allt. Jag vill inte att du ska få panik."
"Ester, vad är det. Du gör mig orolig."
"Ehh.. Jo, jag .. är gravid.."

Hon visste inte riktigt vad hon förväntat sig för reaktion, men vad hon än förväntat sig så blev hon lätt chockad av det hon möttes av.


"Det är underbart Ester, jag har alltid velat ha en stor familj."
"Så du är inte sur?"
"Varför skulle jag vara det?"

Elmers gråt avbröt deras samtal.

"Jag tar hand om honom, sov du och ta hand om vår nya bäbis."

Han strök försiktigt med handen över Esters knappt märkbara mage innan han lämnade rummet.


Han plockade upp Elmer och sjöng lite för att lugna honom. Ester kunde höra honom via babymonitorn och somnade snabbt in till hans mjuka röst.


Tiden gick otroligt fort i huset och nyheten om Esters andra oplanerade graviditet hade kommit ungefär samtidigt som familjen fått in rutinerna med tvillingparen. Ofelia var glad över att få många barnbarn, men hon hade gärna sett att dom kom lite mer utspritt och inte när dom redan hade fyra bäbisar i huset. Men rätt som det var så var det dags för pojkarna att fylla år. Först var det Rafaels tur.


Han var helt klart en kombination av Mikail och Cory, det gick inte att ta miste på det. Ester tyckte att han var så stilig, han hade ju ändå tagit efter hennes två favoritmän med Mikails ljusa hy och Corys röda hår. Han hade dock en annorlunda ögonfärg som liknade den hon sett på ett gammalt foto på Liams pappa.


När det var dags för Elmer att blåsa ut ljusen så kunde Ester känna sparkar i magen, hon hade blivit ganska stor redan och trodde att hon skulle föda strax efter hennes systrars födelsedag.


Cory såg så stolt ut när han stod med sitt barnbarn vid tårtan. Ester hade gärna tagit honom själv men Corys valpögon hade övertalat henne. Hon fick intala sig om att det kom fler chanser och det var inte långt bort heller.


Elmer var en klockren kombination av Ester och Mikail. Cory tyckte att han hade perfekta kontraster mellan sin ljusa hy och mörka hår.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar