Kapitel 124

Ester insåg ganska snabbt att det lugnaste rummet i hela huset var fyrlingarnas, småttingarna var otroligt lätta att ha att göra med större delen av tiden. Eftersom dom ändå behövde tillsyn större delen av tiden så hade dom placerat en gungstol där inne som nästan alltid var upptagen av någon vuxen. Men även om dom små var tysta och lugna för det mesta så bröt hela helvetet lös när det väl var något. Började en gråta så grät snart alla fyra, som tur var höll dom sig till samma schema så efter en hektisk stund för att ta hand om alla så la sig lugnet över rummet igen.

Det var inte ovanligt att hitta någon sakta gungandes med ett barn i famnen på nätterna heller.

I resten av huset var det fullt upp hela dagarna. Ester hade aldrig trott att någon kunde vara så lycklig över att få kliva upp klockan 6 för att steka pannkakor till 8 personer som Mikail var. Han var fortfarande familjens självutnämnda kock och så fort barnen var i skolan så tog han tag i städningen. Efter husbygget fanns det inte nog med pengar för att behålla butlern och dom fick nu klara sig utan hjälp, men Mikail verkade glad så länge han hade sin stora familj, även om han stupade i säng först av alla om kvällarna.

Det började även vara dags för Ester att återvända till jobbet och det var inte en allt för ovanlig syn att springa in i henne när hon tränade någonstans i eller utanför huset. Evelina hade svårt att förstå hur hennes syster kunde böja sig som hon gjorde men hon kunde inte hålla sig borta när det var dags att träna på jonglering med brinnande facklor.

Hon och Elmer var precis lika nära som tidigare även om han inte riktigt ville hänga med på allt hon gjorde. Han tyckte precis som Audrian att Evelina kunde bli lite väl intensiv och försöka få med honom på saker han inte kände sig bekväm med.

Veckan innan hade hon satt igång brandlarmet på skolan trots att Elmer försökt stoppa henne. Hon blev avstängd några dagar och fick en ordentlig utskällning när hon kom hem, men det gjorde henne inget, hon hade ju fått se brandmännen.

Som vanligt i huset så var det snart dags för fler födelsedagar. En trippel den här gången. Först ut var Dexter och Ford.

Nu kunde man inte undgå att se likheten mellan de två bröderna, men även olikheterna blev mer framträdande. Dexters utstrålning gjorde att det inte gick att missa honom när han gick in i ett rum. Han rörde sig elegant och bestämt och hans självförtroende var svårt att missa.

Ford var istället mer försiktig i sina rörelser. Stackarn var dessutom närsynt och det var lätt att se att han fortfarande låg lite efter Dexter i utvecklingen. Alla i huset kunde se hur olika alla tvillingar var varandra och nyfikenheten över hur fyrlingarna skulle utvecklas var stor. 

Men det var ett födelsedagsbarn kvar för dagen och nu var det Esters tur att blåsa ut ljusen.

Hon kände sig inte annorlunda alls och åren hade inte lämnat mycket spår på henne. Men hon tog en stund för att tänka över sitt liv och kunde inte vara annat än nöjd med vad hon åstadkommit hittills.