Kapitel 88

Eric gjorde ett sista försök att få någon att lyssna på honom. Den här gången valde han att prata med sin bror.

"Har du helt glömt bort hur dåligt hon fått dig att må? Hur kan du helt plötsligt bara förlåta henne sådär?"
"Jag vet att det har varit tungt men det här är mitt beslut och hur annorlunda situationen än är så älskar vi varandra. Du har ingenting att säga till om i den här frågan."
"Hur kan du vara så säker på att hon älskar dig? Hon blev gravid med en annan man utan att säga till dig att hon ens träffade någon annan, hon valde någon annan för att agera som barnets far och spenderar varje dag med honom medan du sitter ensam och väntar på henne."

"Och vad är så mycket bättre med hur du lever?! Du är så trångsynt att Fiona knappt står ut med dig längre och du kritiserar mig! Ofelia har en familj som älskar henne och hon älskar oss tillbaka, Cory och Derik har blivit mina vänner och jag tänker fortsätta leva med min familj. Jag känner mig däremot osäker på om jag kan räkna dig dit fortfarande." 
Eric visste inte vad han skulle säga längre, han hade förlorat sin bror till Ofelia och det fanns inget han kunde göra åt det. Han förstod inte hur dom hade lyckats övertala Zack till att tro att allt var bra när det var så uppenbart fel.

Efter det samtalet gav han upp sina försök att splittra gruppen och la ner all sin tid och energi på att fixa sitt förhållande med Fiona. Han undvek fortfarande dom andra, men inte lika uppenbart som innan om Fiona var i närheten och var noga med att inte säga något om sina mindre uppskattade åsikter.

Våren kom och vädret blev varmare även om snön låg kvar. När Fiona hade lediga dagar så tog han med henne på alla möjliga små romantiska äventyr.

Hon började sakta men säkert tro på att han faktiskt förändrats och var den person hon lärde känna för så många år sedan. Men han visste att han behövde en stor förändring för att verkligen kunna vara den personen för henne hela tiden.

"Fiona, du vet väl att du gör mig till en bättre man?"
"Det vet jag inte, jag tycker att du gör en ganska bra jobb på egen hand."
"Nej, allt är din förtjänst och jag vill vara en bättre man för dig, men det är något jag behöver, som bara du kan ge mig."

Han släppte taget om henne, gick ned på ett knä och tog hennes hand.
"Fiona Rakel McMillan, jag älskar dig över allt annat och vill spendera resten av mitt liv med att visa hur mycket du betyder för mig. Vill du gifta dig med mig?"

Fiona kramade om Ester extra mycket. Hon var nöjd med sitt beslut om att förlova sig med Eric och precis som han sagt hade dom hittat ett litet hus nära sjukhuset. Hon kunde ändå inte komma undan det faktum att hon skulle sakna sin lilla tiger otroligt mycket. Hon hade ingen aning om när hon skulle ha tid att hälsa på igen.

Två tvillingar, två väldigt olika människor som alltid bott tillsammans och inte lärt sig att komma överrens förrän i vuxen ålder, skulle nu för första gången bo ifrån varandra. Ofelia gick ur sin vanliga lite otraditionella syskonroll och erkände att Fiona skulle bli saknad, och inte bara av Ester. Hon ville undvika att provocera sin syster och höll tyst om att det skulle bli väldigt skönt att slippa Erics onda blickar. För första gången i sitt liv, kramade Ofelia om Fiona.

En stund senare stod en ytterst liten del av familjen kvar i huset och Ofelia hade äntligen möjlighet till att sätta sin plan i verket. Huset skulle rivas och anpassas efter hennes egen smak.