Kapitel 90

Dagen som Ester hade väntat på var äntligen här och när Liam klev in genom dörren fick Cory vara försiktig så hon inte skulle lyckas åla sig ur hans grepp mitt i luften. Hon rusade genom rummet så snabbt benen bar henne och fångades av två starka armar.

Äntligen var deras återförening ett faktum och trots att dom inte setts på flera månader så var det som om dom aldrig varit ifrån varandra. Ester lyste upp hela rummet med sin glädje och skrattade som aldrig förr när Liam hittade den där speciella punkten som bara han visste om och kittlade henne tills hon kippade efter andan. Först då stannade han upp och gav henne en lång efterlängtad kram.

Alla ville vara med och fira hennes födelsedag och Ester älskade att ha alla sina favoritpersoner hemma igen. Hon njöt av att höra deras röster och få känna doften av sin morfar igen. Han luktade lite annorlunda nu men ändå tillräckligt mycket sig själv för att hon skulle känna sig tryggare än någonsin.

Men det dröjde inte länge innan hennes fest började handla om dom vuxna mer än henne. Personer som inte setts på ett tag drogs till varandra för att få reda på vad som hänt i allas liv och när även Liam blev ivägdragen på vuxenprat så var det helt plötsligt bara Ester kvar.

En invånare i huset fanns dock alltid där för henne. Hennes älskade Tiger, som vid det här laget blivit ordentligt stor, hade alltid en kram och en puss över åt henne och fanns alltid i närheten. Hon kunde inte tänka sig en bättre vän än sin trogna hund. Tiger skulle aldrig lämna henne.

Liam stannade några dagar efter kalaset för att få spendera mer tid med familjen och ingen uppskattade det mer än Ester, även om hon hela tiden tänkte på att den dag då han skulle lämna henne igen närmade sig. Hon tyckte om honom så mycket men blev samtidigt ledsen för att han skulle försvinna ur hennes liv för andra gången och hon hade svårt att bestämma sig för vilken känsla som var starkast. En del av henne ville vara glad och njuta av tiden dom hade tillsammans, en annan ville sura och stänga in sig på sitt rum för att visa honom att det inte var okej att lämna henne sådär. Hon kände det som att det fanns två väldigt starka viljor inom henne som hon inte riktigt kunde få grepp om eller styra över.

Även Liam märkte tills slut att det var något annorlunda med henne. När han satt och åt en dag så ville Ester prata med honom. Det var någonting med henne som kändes, fel.

Istället för att vara sitt vanliga spralliga jag runt honom så kändes hon lite dämpad och pratade med en smått sarkastisk ton. Till råga på allt så använde hon sin hand som en docka att prata genom. Han funderade på om han skulle säga något till Ofelia men avfärdade det som att hon bara lekte och glömde bort händelsen.