Kapitel 128 del 2

"Vi fortsatte att röra oss runt i huset vissa nätter under flera månader. Dagarna var så plågsamma då det var för stor risk att bli påkomna för att vi skulle våga göra något, men jag levde för nätterna."

"Rafael, jag är rädd. Vad kommer att hända om dom kommer på oss?"
"Vi är försiktiga, det kommer inte att hända."
"Men om dom gör det?" 

"Jag kommer aldrig att låta dom ta dig ifrån mig. Vi har inte gjort något fel."

"Men det dröjde inte länge innan risken att bli upptäckt på våra träffar runt om i huset blev för stor. Elmer hade också börjat få sena besök och en natt såg vi honom och Alva utanför fönstret. Efter det höll vi oss till Rafaels rum."

"För att vara extra försiktiga så la jag mig alltid i min egen säng först och väntade på att alla skulle somna. När jag var helt säker på att ingen var vaken, smög jag upp för trappan och kröp ner hos honom. Vi sov bara med varandra, men det var min höjdpunkt på dygnet och jag har aldrig känt mig tryggare än jag gör i hans armar."

"Det var tills mamma kom på oss. Jag hade missat att hon inte lagt sig än och hon hörde mig gå upp för trappan. När hon kom in i rummet så låg vi i sängen och kramades och hon fick spel. Resten vet du redan."

"Men jag förstår inte, han är som en bror för oss, hur kunde ni göra något sånt?"
"Det är inte som att vi har gjort något, vi har inte ens kysst varandra."
"Usch, hur kan du ens säga nåt sånt?"
"Du ville veta, jag säger bara som det är. Men mamma vägrar förstå och nu är jag fast i det här rummet för resten av mitt liv och jag kommer aldrig att få vara i närheten av honom igen."
"Okej, du är min syster och jag älskar dig, men varför vill du så gärna vara med honom?"
"Det är inget jag har valt och om du visste hur ont det gör att inte få vara nära honom så skulle du stötta mig istället för att kritisera. Det faktum att det har tagit mig veckor för att sluta gråta och kunna prata om det borde vara en hint."

Evelina visste att det hade tagit otroligt hårt på både Rafael och Audrian, det här var första gången någon av dom pratat sen dom blivit upptäckta. Annars hade dom mest legat på sina rum och gråtit och vägrat både att äta och träffa någon. Även nu var Audrians ögon rödgråtna. Men hon hade inget positivt att säga till sin syster just nu och valde istället att lämna rummet.